Fyra vanliga frågor om känslighet i kanalrökdetektorer

1. Varför kan jag inte justera känsligheten i min rökdetektor?

Det enkla svaret är att en rökdetektors känslighet är det som räddar människors liv. Om någon skulle justera känsligheten och det skulle bli minsta fel kan konsekvenserna bli katastrofala. Är den för känslig går larmet hela tiden. Är den inte tillräckligt känslig blir din rökdetektor värdelös.

Föreställ dig att du minskat känsligheten i en av dina rökdetektorer för ventilationskanaler dagen innan en gradvis pyrande brand bryter ut. När din detektor väl reagerar kommer hela byggnaden redan vara fylld med giftiga ångor. Vilket leder oss till de något mer komplicerade frågorna.

2. Vad är rökdetektorns känslighetsområde och hur bestäms det?

Alla rökdetektorer för ventilationskanaler är programmerade med två förutbestämda värden, ett övre tröskelvärde och ett lägre tröskelvärde. Den övre tröskeln anger den punkt där ett larm utlöses, och den nedre tröskeln är den lägsta punkten från vilken detektorn fortfarande kan utlösa ett larm i tid. En lägre inställning innebär att detektorns reaktionstid är för långsam för att förhindra skador som orsakas av en verklig brand.

Rökfri luft har ett mätvärde på 0,0 dB/m. Vissa certifieringsorgan (t.ex. VdS) använder ett övre tröskelvärde på 0,6 dB/m. Avståndet mellan dessa två värden är allmänt känt som känslighetsområdet.

 

Det övre tröskelvärdet som bestämmer denna lucka regleras och fastställs av styrande organ, såsom Europeiska standardiseringskommittén (CEN) i Europa eller Underwriters Laboratories (UL) i USA. Alla rökdetektormodeller måste följa lands- eller regionspecifika regler, såsom EN-54 i Europa eller UL 268 i USA och certifieras endast efter omfattande tester.

3. Hur, och varför, blir en rökdetektor känsligare?

Oavsett hur ren den kan tyckas vara innehåller luften som vi andas ofta mikroskopiska partiklar såsom damm och smuts. Dessa partiklar bärs tillsammans med luften som strömmar genom ventilationskanaler och kan med tiden samlas inuti rökdetektorer. Föroreningar som dessa är vanligtvis ljusreflekterande partiklar som, när de ackumuleras inuti en fotoelektrisk kanalrökdetektor, tenderar att störa den mycket känsliga ljusspridningsfunktionen inuti detektorkammaren.

 

Om du till exempel har en detektor som sakta fylls med ljusreflekterande partiklar kommer det att krävas mindre faktisk rök för att utlösa ett larm. Ju mer förorenad kammaren blir, desto känsligare blir rökdetektorn. Något som är värt att komma ihåg här är att inte alla föroreningar är ljusreflekterande. Även om de är mindre vanliga i kommersiella byggnader och bostadshus kan rökdetektorer faktiskt förorenas med ljusabsorberande partiklar.

 

Detta är ett mycket farligare scenario, eftersom en ansamling av ljusabsorberande föroreningar kan förlänga detektorns reaktionstid. Det på grund av att det i en situation som denna krävs att en större volym av ljusreflekterande rökpartiklar hamnar i detektorn för att kompensera för den högre tätheten av ljusabsorberande partiklar inne i detektorkammaren.

Så hur tar vi oss runt problemet? Finns det någon pålitlig kanalrökdetektor som inte behöver bytas ut varannan vecka? Finns det någon form av funktion som kompenserar för dessa känslighetsavvikelser? Ja, och det kallas automatisk känslighetsjustering.

4. Hur fungerar automatisk känslighetsjustering i kanalrökdetektorer?

Alla Calectros kanalrökdetektorer har en inbyggd automatisk funktion för känslighetsjustering. Denna funktion kompenserar automatiskt eventuella gradvisa föroreningar inom detektorkammaren, oavsett om ansamlingen är ljusreflekterande eller ljusabsorberande.

Tekniskt sett kan en kanalrökdetektor faktiskt inte göra skillnad på föroreningar och rökpartiklar. Men den vet i vilken takt rökpartiklar från en faktisk brand skulle fylla en detektorkammare, vilket är precis hur den kan avgöra skillnaden mellan en långsamt pyrande eld och en gradvis ansamling av föroreningar, exempelvis damm.

 

I kanalrökdetektorer med en funktion för automatisk känslighetsjustering görs en avläsning var 24:e timme för att fastställa den nya baslinjenivån. Detektorn justerar sedan automatiskt larmnivån efter den mängd föroreningar som har ackumulerats i detektorkammaren.

Genom att kompensera för ett sådant vanligt fenomen som ansamling av mikroskopiskt damm och smutspartiklar minskar känslighetsjusteringen automatiskt ett betydande antal falsklarm. I slutändan innebär detta mer varaktiga installationer, mindre underhåll, större ekonomiska och miljömässiga besparingar, samt säkrare byggnader och större sinnesfrid för fastighetsägare och boende.

Jag hoppas att denna artikel besvarat dina frågor om automatisk känslighetsjustering. Om du fortfarande har frågor eller vill veta mer, besök vår hemsida, ring eller skicka ett e-postmeddelande. Vi ser fram emot att höra från dig!